midsommardagen, morgon, the smiths. Oh William It Was Really Nothing. suckar. frusen. kryper upp i hörnet, allra längst ner i sängen, där väggen möter gaveln. kuddar täcken en enda röra. mjuka värld. drar in den välbekanta så lugnande känslan av bok i näsan. du sitter inte bredvid mig. din mjuka hand finns inte att smyga min i. det regnar utanför, trots att solen skiner. "konstigt" tänker jag. och hade velat berätta det för dig, sol regn regnbåge. regnsken. fast sen är det ju det, att din mjuka hand med bomullsmjuka fingertoppar alldeles säkert vaknade någon annanstans. i en annan säng.
No comments:
Post a Comment